Home > > Matthew Ward - 5 januari 2014

Matthew Ward - 5 januari 2014

Med kärleksfulla hälsningar från alla själar på den här stationen, detta är Matthew. Med december månads vintersolstånd kom ytterligare en mäktig tillströmning av ljus som för att hylla att året närmar sig sitt slut och hälsar det nya året med en storartad salut. Och det är verkligen en hälsning som är välförtjänt! Varje gång du agerar på inspiration från själsnivån – någonting som du tycker bara är en vänlig gest, eller ”det rätta att göra” – så tillför du ljus till er värld.

Du kanske vill titta igen på det meddelande där vi nämnde några av de många sätt som ert samhälle har genererat ljus i överflöd? Att känna tacksamhet för de otaliga bidrag som gjorts för att åstadkomma förbättringar av er värld sänder också ut ett eget ljus i stora mängder. (Matthew refererar till meddelandet från 15 augusti i år).

Ja, det finns fortfarande en hel del att göra, och det skall ske. Mängden av energi fortsätter att förstärka kraften av alla tankar och känslor, så vi upprepar nu hur viktigt det är att inte tänka på tillståndet i världen med tunga och sorgsna tankar utan istället visualisera Jorden med ett gyllene, vitt ljus. Genom att tänka så blir din önskan om välvilliga förändringar en bild som går ut i Universum och återvänder med ännu mer ljus. Även om en del stängda sinnen och hjärtan försöker att behålla status quo, så är förändringarna mot fred, samarbete och ett överflöd för alla snabbt på frammarsch, och ju mer ljusenergi de tar emot, desto snabbare kommer de att manifesteras.

Fortsätt med att använda omdömet när det gäller all information, inklusive artiklar och kanaliserat material på Internet. De stora medierna är fortfarande kontrollerade i stor utsträckning med betoning på det negativa och skandaler, men det är glädjande att fler och fler historier om vänlighet, att man delar med sig av resurser samt att några framgångsrika strävanden på gräsrotsnivå, också blivit uppmärksammade.

Reportrar är bland majoriteten av befolkningen som inte har en aning om att medlemmar av vår universella familj skulle hindra de möjligheter som talas om, t ex att Nordkorea kanske skulle detonera kärnstridsspetsar och utplåna stora områden, eller att strålningen från Fukushima så småningom kan döda miljoner människor. De vet inte att det inte är Gaias önskan att haven skall bli så varma att allt marint liv dör och alla kustlinjer flyttar sig flera tiotals mil inåt land, så dessa saker kommer inte heller att inträffa. De flesta av Jordens invånare vet inte om att de rådande energierna bidrar till att nationella ledare väljer att prata istället för att strida, eller att ekonomiska och diplomatiska diskussioner pågår bakom kulisserna, eller att många miljoner själar upplever vad de valde att få uppleva för att balansera andra livstider och på så sätt utvecklas.

Ni vet detta, älskade familj, så gå vidare framåt i detta nya år med upplyfta hjärtan och positiva tankar, och fortsätt att utvidga ljuset i er värld. Ni ÄR de förändringar ni önskar er!

Nu talar jag som bara Matthew. Jag bad min mamma att kopiera ett svar på vårt meddelande i december: Ditt budskap var härligt förutom att du utelämnade att Jesu födelse är orsaken till detta heliga firande. Jag tror att jag är öppen och intuitiv, men vad du har sagt om Jesus, att han inte blev korsfäst, är INTE trovärdigt! Hur kan någon så utvecklad som du inte veta om något som är så viktigt?

Den som skrev detta är en av många, många människor som tror på den bibliska berättelsen om korsfästelsen. Att känna sanningen på en medveten nivå som du vet på själsnivå är en viktig del av utvecklingen, och att hålla fast vid trosuppfattningar som är baserade på osanningar motarbetar framsteg i utvecklingen. Det var därför jag kände att det skulle vara till hjälp att berätta för er hur jag vet att Bibeln skiljer sig dramatiskt från sanningen. Gud sa: ”Ja, nu är det dags”, och så gjorde jag det.

Jag har alltid talat från personlig kunskap som aposteln Matteus – det är det mest kända idag av mina liv på Jorden – och de tusentals andra livstider som började när Ärkeängeln Mikaels kraftfulla energi manifesterade sin första personlighet i detta Universum. Den samlade kunskapen från alla mina personligheter har möjliggjort för mig att tala om saker som jag inte medvetet visste under den livstid som nu är känd som Matteus, aposteln. Hursomhelst skall jag använda den kunskapen när jag berättar för er om mina år med Jesus.

Min mamma har vetat om den livstiden sedan vår allra tidigaste konversation för ungefär 20 år sedan, och när hon frågade om jag någonsin skulle nämna detta i ett budskap så sa jag att jag kanske skulle göra det en dag, men identiteten av aposteln är inte så viktig. Vad som är viktigt är att den information hon fick från mig och de andra blir respekterade för vad de är. De som läser böckerna och budskapen måste intuitivt veta sanningen i informationen och erbjuda vägledning för att hjälpa andra att lyssna på sin inre röst under alla livets omständigheter. Detta är en av de främsta orsakerna till vårt mor-och-son-samarbete.

Många människor tror på allting som står i Bibeln, att det är sant därför att de har fått lära sig att det är ”Guds ord” och skrivna av ”gudsinspirerade” individer. Det är inte så. De otaliga, felaktiga delarna i Bibeln omfattar misstag i översättningarna från armeniska och grekiska nedteckningar – en är ”babyn i en krubba” – tillsammans med översättares ändringar som skulle passa deras personliga trosuppfattningar. De blev ännu mer felaktiga vid senare översättningar, men de allvarligaste avvikelserna från de autentiska anteckningarna är utelämnanden och tillägg som avsiktligt gjordes för att bedra människorna.

Delar av det Gamla Testamentet kom från de tidiga ledarna i kyrka och stat. Människorna hade en närmare relation med Gud då, och för att göra befolkningen mer benägen att rätta sig efter sina ledares önskan om kontroll och rikedomar så behövde de distansera dem från Gud. De kokade ihop en bild av en vredgad och skräckinjagande Gud som talade om för några bland folket att andra var deras fiender. ”Gå ut och dräp dem”, och man sa till en far att döda sin son som ett bevis på hans lydnad för Hans överhöghet.

Under de följande århundradena skrev huvudmännen inom den Katolska kyrkan religiösa regler och kallade dem ”Guds lagar” för att befästa sin kontroll över massorna och förvärva ständigt större förmögenheter. För att lägga mer avstånd mellan folket och Gud har de lagt till några fler helgon och för att upphöja sig själva instiftade de påvliga ofelbarheter och etablerade Vatikanen som en oberoende stat. De kom upp med en obefläckad befruktning där Maria blev havande och gjorde henne till den jungfru som födde Jesus, allt för att övertyga massorna om att han är ”Guds enfödde son”.

Jag skall berätta för er varifrån Jesus kom. Den själ som eoner senare tog sin boning i Jesu kropp har sitt ursprung i det kristna riket, det kosmiska riket som ligger allra närmast den ursprunglige Skaparen, där den första själen, ärkeänglarna, blev till. Vid något tillfälle skapades det nästa änglariket och de högsta gudarna och gudinnorna. De själarna fick välja att kvarstå som rent kärleksljus, essensen av Skaparen – det var detta Universums Högsta Väsendens val, som många kallar Gud – eller att inkarnera. En av de själar som valde det senare var den som senare blev känd i detta Universum som Sananda. Denna själ hade haft livstider i flera civilisationer i Kosmos och är ”förälder”, eller mer korrekt, den kumulativa själen i den person ni känner som Jesus.

För att fortsätta berätta om Bibeln så är mycket av dess mest vilseledande information om de fyra apostlarna, och någonstans längs den linjen fick vi helgonstatus. Vissa forskare tror att Lucas och jag kopierade vad Marcus skrev i sitt evangelium och la in detta i våra, men jag är nyfiken på varför de utelämnade Johannes döparen - de uppenbara lögner som las in i våra evangelier las också in i hans. Vissa moderna versioner av Bibeln tappade bort vår helgonstatus. Men i min mammas gamla, slitna version av Kung James version finns det i Matteus evangelium, och hon kommer att tillgodose min önskan genom att kopiera de delar jag begär.

Först vill jag dock beskriva Jesus och Mary Magdalena så att ni kan föreställa er dem när jag berättar om dem. Jesus var en utåtriktad man, inte lika livlig som Mary, men alltid med ett vänligt temperament. Han var vad jag skulle kalla en ledande figur – längre än de flesta män och smal men stark och muskulös och med rak hållning. Hans ljusa hud hade mörknat under år av sol och hans grå ögon hade ibland en ton av blått. Hans hår var ljusbrunt och långt som stilen var då, men ha behöll sitt skägg och sin mustasch vältrimmad. Mary var en oerhört vacker och härlig person, en graciös ung kvinna. Till utseendet var hon liten, ljushyad och hade glittrande bruna ögon och svallande, brunt hår.

Båda två föddes in i respekterade överklassfamiljer, de var intelligenta och var välutbildade enligt den tiden och de finaste av vänner under många år innan de gifte sig. De hade en stor och lycklig familj, och efter långa liv lämnade de sina kroppar och gick vidare till livstider med tjänande för Gud på andra platser i detta Universum, men kraften i deras kärleks- och ljusenergi är alltid närvarande i själarna på Jorden, precis som på andra håll.

Men nu går jag långt framför mitt eget evangelium som Matteus. Som en ung man startade jag en journal eller dagbok med intressanta möten och, precis som mina anteckningar innan jag träffade Jesus, var dessa avsedda att tjäna endast som referens och som en njutbar läsning under min ålderdom.

Mina anteckningar började inte med härstamningen från Abraham till Josef, Jesus far, men eftersom Matteus gör det så skall jag tala om det. Flera månader efter att jag träffade Jesus visades stamtavlan för mig av en man som kopierat den från någons anteckningar som kopierat den från andras anteckningar och så vidare, och så vidare. Jag la in i min journal den lista jag skrivit med noteringen att det som jag fått veta inte kunde verifieras helt. Detta var inte ett utbrett litterärt samhälle vi då levde i och legenderna lämnades över från en generation till den nästa. Det var allmänt underförstått att nedteckningarna och hörsägen ofta blev förskönade eller att detaljer glömdes bort av de efterföljande historieberättarna. Ändå blev detta en biblisk ”historia”.

Sedan kommer i Matteus evangelium: ”Nu föddes Jesus Kristus på detta sätt. När hans mor Maria trolovades med Josef, innan de kom tillsammans, befanns hon vara med barn med Den Helige Ande”… ”Josef kände henne inte förrän hon hade fött sin förstfödde son, och han gav honom namnet Jesus”. Ingenting av detta fanns i mina anteckningar, och varför skulle de det? Jag träffade inte Jesus förrän många år senare och varken han eller hans föräldrar berättade någonsin något sådant. Ändå hänvisades det till mig och blev på liknande sätt inskrivet i de andra evangelierna. Allt för att underbygga den Katolska kyrkans version av Jesu födelse.

Dessutom, alla mina anteckningar handlade om Emanuel, det namn som alla kallade honom. Jag vet inte varför det beslutades att i Bibeln skulle hans namn vara Jesus, och det är underligt, eller ett förbiseende, att detta också las in i det kapitlet: ”… och de skall ge honom namnet Emanuel”. Det är på grund av att ni känner honom som Jesus som jag alltid har hänvisat till honom med det namnet.

Detta var sannerligen hårda och grymma tider. Slakten av spädbarn och småbarn av manligt kön är sann – men jag skrev inte om detta i min dagbot – och så är även flykten för Jesu familj till Egypten och återvändandet till deras hemland när det blev säkert. Jag nedtecknade det som de berättade om sina erfarenheter då, såväl som många andra glada familjehöjdpunkter under de många trevliga kvällarna jag tillbringade med Jesus, hans syskon och deras föräldrar. Mary Magdalena var ofta där också och samtalen var livliga. Vi talade armeniska, ibland hemföll vi till grekiska för olika uttryck, och det var mycket skrattande, för vi talade inte alltid om allvarliga saker. Jesus lyssnade uppmärksamt till den som talade, och många gånger såg jag hans ögon tindra när Mary var upphetsad och tjattrade om ett eller annat.

Som en deltidslärare för elementära och avancerade studenter – det fanns inget ord för handledare då – var det närmaste jag kom till skatteindrivarens yrke att möta Jesus på en gata där män var ivrigt engagerade i insamling och räknande av tabeller. Jag kände igen honom från en liten grupp som jag hade stött på föregående kväll, så jag hälsade på honom och han inbjöd mig till att följa med honom. Jag gjorde så och vi pratade medan vi promenerade. Det är vad jag skrev om vårt möte samtidigt som vi upptäckte att vi båda gillade vattensporter och hade en gemensam bekant och Jesus sa att han nyligen hade börjat tala inför publik. Det var den punkt i min journal där mina noteringar om vår vänskap började, och jag skrev om det i första person – det var min erfarenhet.

Enligt Matteus evangelium: ”Och när Jesus gick vidare därifrån såg han en man som hette Matteus som satt vid tullhuset, och han sa till honom: följ mig. Då stod han upp och följde honom”. Tydligen är det inte uppenbart för vem det nu var som ändrade mina noteringar att folk kanske tycker att det är konstigt att Matteus skulle skriva så tafatt och kortfattat om en livsförändrande upplevelse och mycket märkligt att vårt möte kom efter ”Bergspredikan” som jag tidigare hade skrivit i Matteus evangelium. Det förklarar dock varför jag omtalas som skatteindrivaren som blev en lärjunge.

Jesus kallade inte oss för lärjungar. Efter att han blev känd för sina läror, började några i Sanhedrin (judarnas högsta domstol) hänvisa till personer som deltog i sammankomster där han talade, som ”hans lärjungar”. När de tolv i Bibeln ges den beteckningen var det så att Jesus mötte var och en av oss på sina resor runt om Galileiska sjön och vänskapsband bildades, men han bad inte någon av oss att överge våra försörjningsmöjligheter och ”följa” honom. Jag hade den goda tursen att få leva nära honom, vilket gav mig chansen att få njuta av hans sällskap mycket oftare än de andra ”lärjungarna” som inte kunde tillbringa så mycken tid med honom.

Enligt Matteus: ”Dessa tolv sände Jesus ut och befallde dem: Bota sjuka, rena de spetälska, uppväck de döda, kasta ut de onda andarna”. Detta förser oss med förmågor som ingen av oss hade. Men vi kände till Jesu förmågor och hur han hade fått dem, så när jag var med på en båtutflykt hade jag ingen anledning att skriva i min journal: ”Vi förundras över att till och med vindarna och sjön lyder honom!” Och jag gjorde inte det heller!

I Matteus evangelium står: ”Efter att Jesus mötte två män som var *besatta av ondska* kastade han ut dem och satte dem bland en hord av svin som sprang våldsamt nedför en väg till havet, och de omkom i vattnet”… ”Och se, hela staden kom ut för att möta Jesus och när de såg honom bad de honom lämna deras kust.”När Jesus berättade händelsen för mig, efter att han ledde in i ljuset de entiteter som hade plågat männens sinnen, så fortsatte han på sin ensliga väg tills han och jag möttes, och det är så jag skrev ned detta i mina anteckningar.

Evangeliets version av Jesus som tillbringade fyrtio dagar i öknen, där han vägrade att frestas av djävulen, är en fruktansvärd överdrift av de korta anteckningar jag gjorde i min dagbok. Jesus tyckte om att tillbringa tid i ensamhet med naturen där han kunde tala med Gud eller muser utan störningar, och liksom de andra som kände honom väl, så hedrade jag honom genom att hålla mig på avstånd.

Det som blev känt som ”Bergspredikan” var en sammanställning av mina rikliga anteckningar under många små sammankomster där Jesus skulle tala, folk kunde ställa frågor och han svarade – det fanns en hel del interaktion i början. Men när orden från hans läror spred sig och publiken växte i antal så lyssnade människor utan att avbryta och han talade om många av de saker som blev just ”predikan”. Jag kallade det inte så. Jesus var inte en predikant, han var en lärare som brann för att dela med sig av sina kunskaper. Han visste att det var vad han skulle göra, och det var den stora skillnaden mellan honom och alla andra – hans medvetna sinne var alltid anslutet till hans själ och han levde därefter.

Bergspredikan bevarar mycket av hans visdom och upplysning och naturligtvis är jag tacksam för det, men den inkluderar inte några av hans viktiga läror som nedtecknades i min journal, såsom avsikten med mångfaldiga livstider, att alla själar är oskiljaktiga, Gud är allt som existerar i världen – alla människor, djur, växter, vattnen, luften och jorden är delar av Honom och heliga för Honom. Jesus gjorde inga anteckningar om sina läror och han var glad att jag gjorde det.

Men något i mina skrifter som kanske undergräver de korrupta ledarnas auktoritet lämnades ute i Matteus evangelium, och det mesta av vad som är där kom inte från mina anteckningar. Jag hörde aldrig Jesus säga att någon ”skall vara i fara för helvetets eld” eller ”… de som skall gifta sig med henne som är frånskild begår äktenskapsbrott”. Han talade om hur gudfruktiga tankar och gärningar gynnar livet, inte ”ett skamligt” beteende – det skulle ha varit dömande och motsatsen till vad han talade om till folket. ”Döm inte, så blir ni inte dömda”. Jag har aldrig hört honom tala om synder som blir förlåtna – han sa att ”synd” är ett fel i värderingar eller gärningar och han berättade för lyssnarna många gånger vikten av att fölåta andra. Han skulle inte säga: ”Tro inte att jag har kommit för att sända frid på Jorden. Jag kom inte hit för att sända frid, utan med ett svärd” – det var i total konflikt med samtliga av hans läror!

”Liknelser” låter som att Jesus talade i ilska – aldrig under de många gånger jag var närvarande vid sammankomsterna, stora eller små, gjorde han det. Och, till skillnad från liknelserna, så talade han rättframt och tydligt så att lyssnarna skulle kunna förstå – han ville upplysa, inte förbrylla. Det är tur – eller mer sannolikt omedvetenheten om vad han menade – att de som så drastiskt förändrat mina anteckningar lämnade kvar ”Ni är världens ljus” och ”Låt ditt ljus lysa”… och många av hans andra referenser till ljus.

Att nämna alla skillnaderna mellan mina anteckningar och Matteus skulle kräva mina kommentarer i hela det evangeliet, men de mest kritiska tilläggen är ”den sista måltiden” och Jesu ”korsfästelse och uppståndelse”. Det är möjligt att den måltiden har kommit från mina anteckningar om ett av de sällsynta tillfällen som Jesus och alla tolv av oss var på samma plats och vi hade en fantastisk festmiddag. Det var efter att han och Mary Magdalena hade gift sig, och hon var där också, men det var många månader innan korsfästelsen påstås ha inträffat. Jesus utförde inte den tjänst som blev känd som ”den heliga nattvarden” eller att han säger: ”Sannerligen säger jag er att en av er skall förråda mig”, och allt från den tidpunkten i Matteus evangelium är också fabricerade lögner.

Månader senare skrev jag ner vad jag hörde två män diskutera i närheten av templet. Sanhedrin trodde att en korsfästelse av Jesus skulle göra honom till martyr och ge kraft och energi till hans läror, så de bestämde sig för att ge honom spöstraff och beordra honom att lämna landet – det skulle misskreditera honom i folkets ögon och de skulle snart glömma honom.

När jag berättade för Jesus vad jag hört sa han att han inte kunde undvika att bli slagen och förvisad – som jag skrev i min dagbok – så kände jag att han tyckte att det var viktigt att låta detta ske. Det gjorde det, och kort därefter lämnade han och Mary Magdalena landet för att resa till Fjärran Östern där han visste att de skulle välkomnas. I flera av våra tidiga samtal hade han talat med mig om sina yngre år där, när han lärde sig av Mästarna hur man utförde det som Bibeln kallar ”mirakel”, men som Jesus sa till folket, det han kunde göra det kunde de också göra.

Genom åren har vi hållit kontakten med brev då och då och när ett sådant kom från honom så stoppade jag det i min journal – vid den tidpunkten fanns det dussintals. Att hitta nya studenter fordrade att jag flyttade från tid till annan, vilket erbjöd goda möjligheter att träffa människor som hörde att jag kände Jesus och ville höra om hans läror. Då och då såg jag Lukas, som biland hade nyheter om en eller annan av de andra ”lärjungarna”, men vår gemensamma länk var Jesus och efter att han lämnat oss var det naturligt att vi alla skulle fortsätta längs våra skilda vägar.

Efter min död i hög ålder så sålde värdshusvärden kistan där jag förvarade mina journaler och anteckningar. Slutligen föll de i händerna på någon i regeringen och, innan de brändes, ledde till Evangeliet enligt Matteus.

Inte på något sätt förminskas kraften ett enda dugg av Jesus eller hans exakta läror genom vad jag har berättat här. Sanningen om hans liv – han hade en hustru och barn och han hade önskningar, idéer, förhoppningar, vänner, opposition, besvikelser, sorger och glädjefyllda tider, precis som andra människor – hedrar mycket mer hans läror än vad religionens falska påståenden säger om att han var ”Guds enfödde son”.

Inte heller betyder någonting jag har sagt här, att människor som tror att Bibeln är Guds ord, har mindre av godhet i hjärtat – de är bara felinformerade. Varje själ har sin egen resa in till ljuset av sanning, och det finns ingen tidsbegränsning – själens liv är evigt. Om personer du älskar djupt inte är på samma väg som du själv, fortsätt ändå på din väg och respektera deras gudomliga rätt att välja sina vägar.

Och nu, älskade Jordefamilj, talar jag igen för oss alla på den här stationen. I varje ögonblick är vi tillsammans med er i andevärlden och i villkorslös kärlek.

KÄRLEK och FRED

En Världsomspännande Visualisering för ett Genombrott – Vi ber dig gå med!

< previous message | next message >

Share |

Skulle du kunna tänka dig att stödja vårt ljusarbete?